Igår så hade jag o min underbara gudagåva till dotter en eftermiddag själva på stan... Denna underbara människa som jag fått nåden att få föra ut till livet och sedan lära känna i dryga 19 år. Vad gör hon med sin första lön ever? Jo, hon bjuder sin än så länge panka mamma (börjar jobba på fredag) på en klippning hos favvo-frisören med efterföljande fika... Alltså Gud va... Senare på kvällen var det dags för kick-off med nya jobbet, vilken förlöpte väl. Det var bara en enda person som gav sig i kast med att försöka utröna varför jag inte högg in på det uppdukade långbordet vilket var en orgie i alkoholhaltiga drycker... Jag satt där o sippade på min goda mango-juice och alldeles för mycket kaffe... Like a true BoB-friend... (det betyder att man vet precis vad det handlar om att gunga hem på spåris med darr av en aning för mycket koffein i systemet...)...Komplimanger haglade om frisyren både på salongen och kick-offen... I morse dock, kom min dotter upp och såg mig i köket och ville att jag inte skulle ta det fel (hon vet att hennes mor e liiiite känslig...) men att jag ser ut som "melon-katten" på internet.... Se bild ovan. Jag tog det inte fel alls utan gapskrattade och hade fullt sjå att få i mig morgonkaffet en lång stund efteråt.
Så, här har man gått runt o kikat i spegeln o funderat på vilka kända mode-ikoner man klippt sig som; Mary Quant? Pontén? Twiggy? Näää, melon-katten... :-D
En helt undebar dag, med nya människor o äventyr, o faktiskt så var jag inte livrädd. Jag var så Jag e osäker bland nya människor, jag klampar på omväxlande med att dra mig undan, o det är precis så jag är just nu. Jag somnade trygg och glad för att jag är jag o det är ok. Inga långa självförebråelser för att jag sa sådär, o hur kunde jag göra det där, å vad kan jag göra annorlunda nästa gång så att det blir PERFEKT, utan bara en känsla av att det gick bra o ok. This is me... Livet har gjort mig haltande, o jag haltar när jag går. Men det är mitt sätt att gå o det är underbart, det kan inte vara på ett annat sätt o behöver inte vara det längre. Tack Gud för gåvan av acceptans just nu...
I morse fick dottern en utbetalning från skatteverket bara sådär... Till samma nivå som en klippning plus ränta. Hon har naturligtvis jämkat dårå.... Men hon var ovetandes om den o blev jätteöverraskad o glad o frågade varför. Jag svarade henne att hon är en sådan ärligt generös människa, som ger utan tanke på att få igen, o då ligger man på Guds lönelista... Hon har en unik förmåga att få saker att regna över sig o jag har inte luskat ut riktigt än vad det är men jag tror det har med tacksamhet o generositet att göra... Hon är liksom ungen som kan få en ny rosa cykel på jul o vara överlycklig, men hon kan också sprida samma lycka o tacksamhet kring ett par nya kalasbyxor samma jul... jag älskar henne så det kramar i bröstet. Med samma anda har hon suttit i en kassa hela sommaren o berättat hur hon blir tårögd av kärlek över de gulliga pensionärerna som lååååångsamt lägger varorna på bandet, o kön är lååååång, men hon ser hur de bemödar sig så att streckkoden ska ligga åt hennes håll... She is all that, helt enkelt.
Nä, nu väntar en eftermiddag i ledighetens tecken. Sista dagen innan nya jobbet. Jag ska läsa o njuta av att bara finnas till och att allt som varit har lett mig fram till det här som är nu, och det är stort. Jag vill inte längre stänga dörren om mitt förflutna...
Kram på er / Sunsoul
