The Rose - Bette Midler

Jag skulle kunna byta efternamn till Ranelid idag. När jag satt med mitt kaffe på balkongen kom en mening i mitt huvud:

"Jag har sättningar i huset "Jag"."

Idag går jag sönder. Jag räds inte längre att gå sönder. Idag går jag sönder, är du där och tar emot mig? Jag måste våga falla för att någonsin få svaret på det. Kanske måste allt krakelera för att det som är sant ska få komma fram? Jag ser mig själv hur jag krampartat försökt att hålla samman mig själv så länge, hur hundratals olika tampar, rep occh kedjor kräver min uppmärksamhet så att huset jag inte rasar. Men huset är byggt av murket trä, av morbida stenar. Det jag hittat på vägen. Mitt hus skulle ha byggts av vackra ekar, med villkorslös kärleks hand.

Men vinden piskade och åskan dundrade och jordens smärta ingjöts i varje spik. Så. jag låter det gamla huset rasa, det bjuder enbart en falsk trygghet. Jag låter huset falla till grunden, så att Gud kan bygga det vackra slottoch starka fort jag alltid skulle ha levt i.

När kvällningen kommer ser jag ljuset från kvällssolen silas in genom den vackra spetsgardinen i det lilla köket. Det har regnat hela dagen, men den fina solen ger hopp och trygghet, tröst och läkning. Jag sitter i det lilla köket, ett litet barn. Jag äter hemkokad jordgubbskräm med mjölk. Jag är älskad.