Pseudo-guru och dottern...

Torsdag. September. Stillhet.

Idag har jag två vägar att välja mellan; att plugga som en tok, fixa alla saker som ska fixas, prata med alla människor, försöka jaga efter känslan av att vara tillfreds bara jag "gör tillräckligt mycket".

Den andra vägen är att säga "Fuck it" till mitt huvud och uppblåsta ego o bara vara stilla. Dricka mitt kaffe, röka mina cig, njuta av att finnas till och leka lite grann... Krama min man och lyssna och se honom. Låta han visa mig alla fina saker han kan. Berätta vad som rör sig i hans magiska värld. Känna närheten till livet och lita på att allt blir väl med skola och allt annat även om jag tar en paus? Jag väljer nummer två. Det är därför jag bloggar just nu...

Cinnamon boy (inoff. namn för min man) sover fortfarande. Han har jobbat natt. Det är inte alla kvinnor förunnat att ha en hjälte som kommer hem 7.15 på morgonen efter att ha spridit kärlek, ljus och omvårdnad till massa gamlingar en heeeel natt. Han är otrolig. Han är ett ljus. Tro mig. Han tycker att han har tur som till och med får betalt... "People like me should pay to work..." säger han ibland. Jag har inte en millimeter av det tänket... Jag skulle helst ha miljoners miljoner så att jag kunde dra mig tillbaka på en ö i havet och dricka pepparmintstea och skriva böcker och bara umgås hela tiden med alla dessa magiska människor som finns i mitt liv. Och även vägleda människor till sig själva och genom livet... Det är då jag känner livet i mig och kring mig.

I övrigt hade jag en fin morgon med 18-årig dotter. Den där dottern som berättade för mig när hon var 3 år att hon bodde i solen innan hon kom till mig... Vi pratade om världsliga och himmelska ting. Med frukosten i munnen så sa hon:" mamma, det känns liksom som att jag har en personlighet som jag kan använda mig av i världen, men också som att jag är något mer, mycket större. Det är liksom en känsla i magen som alltid har funnits där... Jag kan liksom se saker lite på håll när det händer något..."

I sådana stunder sätter mamman ner kaffekoppen, lägger ifrån sig den andliga boken om att "höja sitt medvetande" och tänder en cig till... Jag behöver arbeta dagligen på att ha ett uns av den förståelsen och hon är 18 bast. Va?!?!?

Nä, nu ska jag väcka älskling med kram och puss och snosa på honom lite. Sedan får vi se vad den här dagen vill ha mig till.

Kram C