Jaha, så är man tillbaka. Under de tre senaste veckorna har jag försökt att ha paradiset med mig och återskapa det i mitt hem, och mitt liv här. Det går väl sådär, helt ärligt...
Sakta glider man liksom över i vardagen, in i rädslor och perspektivet byts ut mot "strut-fotbolls-perspektiv". (Ni har sett såna där strutar av papp som man sätter över ansiktet med ett litet litet hål längst fram...). Men, vad som är nytt är att jag har en plats i mitt hjärta och i min erfarenhet som jag kan gå till... Och minnas. minnas att jobbet inte är allt. Att jag inte måste vara omtyckt av alla. Att min kropp och mitt sinne är det mest primära i mitt liv, och det är fullt tillräckligt att lära mig att tillämpa endast detta...
Idag är jag hemma. Kände krypet i kroppen igår kväll, efter att ha varit tvungen att se på en del saker i mitt liv igen. I natt drömde jag att jag blivit skuren illa i magen, och att min högra arm skurits av. Läkaren sade att 112 inte hade tid med mig, och att jag skulle dö, eftersom levern var paj... Vaknade med oooont i magen som faan och kaboomade som ett helt kavalleri... I frågan om att lära sig tillämpa ovan nämnda vankade jag naturligtvis av och an och funderade på hur jag skulle kunna gå till jobbet i alla fall... Men, det tog ungefär 5 minuter av dravvel med kommitéen på huvudkontoret innan jag sade STOPP och BELÄGG!!! Vad faan håller jag på med!?!? Och så mejlade jag de jag måste mejla vid sjukdom o nu är jag hemma... En liten röst viskade redan igår att jag skulle behöva det, men jag gick emot det och pang så fick jag ont i magen... Gud har varit väldigt handfast och tydlig det sista... Vägledningen kommer liksom med flygplan och banderoll när jag inte lyssnar... JAg tänker på Oprah och vad hon sade en gång om vägledning från Gud: Först kommer det en liten vindpust, sedan kommer det ett litet sandkorn. Efter det kommer det en liten småsten, efter det så rasar hela tegelväggen ner på dig... Japp, Oprah. Så sant. Fast jag fick en tegelsten i magen tror jag.... Ajjjeeeee.....
Kärlek till er alla som finns i mitt liv. Tack för att ni är vackra färger i den väv som är mitt liv.
2 kommentarer:
Kärlek till dig <)
tack min fina cabelin för att du alltid kan få mig att dra på munnen! Mitt tips till alla havande, lätt grönfärgade, vattenfyllda, spindelnätsbenade gudinnor - MYSBYXOR! Skit i dyra jävla obekväma mammabrallor o indulge yourselves i velour och jersey. MYSBYXOR FOR THE WIN! o kalasbyxor då förstås, dem har man alltid nytta av.
Skicka en kommentar