
I vilket fall som helst känner jag mig trött. Ensam. Lost. Ja, det är självömkans julafton här, jag vet, men jag vill bara ha lite sällskap. Han man är gift med beter sig knepigt och tar distans... Han pallar inte med min knaggliga hälsa helt enkelt. Det gör inte jag heller... Men.... Jag tänker fula tankar om vad jag ska göra nästa gång han är sjuk... Jag ska prata med honom och inte låtsas om att han är sjuk. Jag ska dessutom anspela på sex, när han skitit diarre i två dygn. Jag ska hurtigt säga att jag ser att han blir bättre o bättre när han är grööööön i ansiktet.... Jag ska också föreslå att vi sitter ner med vår ekonomi och diskuterar när han inte fått näring på tre dygn... Sedan ska jag beklaga mig över hur jobbigt jag själv har det med att hålla reda på saker o få saker gjorda... Jag ska bjuda hem folk också, som pratar högt när han försöker sova äntligen dygn 2. Jag ska bjuda hem mina barns kompisar på middag. Men framförallt ska jag ha en iskall dimma mellan mig och honom, låta mina sår göra mig inkapabel att hantera andra människors svagheter. Jag har gift mig med min egen mamma.
Ja, jag hoppas snart jag får skriva en positiv blogg, för jag är jävligt trött på detta nu. Är det inte en sak med kroppen så är det något annat. Jag vill bli frisk nu. NU. Är det någon som känner till ett ashram eller liknande där man kan lägga in sig och få hela jävla kroppen i harmoni igen???
Med vänlig hälsning till alla systrar. Ni bröder är jag jävligt trött på just nu. Ni tänker ju bara med kuken.
S
2 kommentarer:
det var orättvist sagt cabelin, ibland tänker de med rumphålet oxå.
Återigen lyckas du få mig att brsita ut i skratt... När jag som minst orkar... HIhi
Skicka en kommentar