Mera funderingar kring "livets under"...

Sitter här och försöker dra mig till minnes mera saker under mina graviditeter som jag hade frågor kring och som inte varit livsviktigt att få svar på, men som ändå underlättat lite...

Sex... och graviditet.

Jag kom ihåg att detta var väldigt kluvet för mig. Graviditeten är indelad i trimestrar, alltsp tre delar. Min sexualitet hängde med rätt bra i denna rytm faktiskt... Den första perioden av illamående och trötthet kvävde i stort sett all lust. På det rent känslomässiga planet var det liksom väldigt dubbelt, vilket satt i hela tiden. Man har liksom numera hyrt ut stället som en etta med matslang till något som man någonstans känner är mitt barn. Någonstans fanns en svag känsla hos mig att jag inte ville "göra det där" med barn närvarande, vare sig de var inuti mig eller i sovrummet. Naturligtvis liksom. Samtidigt så kom andra tredjedelen av graviditeten med en ökad lust för mig, vilket ledde till att man liksom stängde av att det fanns barn i närheten och myste lite i vilket fall, dessutom kände jag mig som Moder Gaya denna period... Urmodern, urkvinnan. Tredje delen av graviditeten bar med sig dels att jag såg ut som ett kylskåp och hade lika lätt att röra mig som ett. Där min karl kunde ligga låg nu en boll. Vilken jag skyddade med klor och tänder... Dessutom så kändes det liksom som att man höjde ett ögonbryn när man fick "the look" från karln och tittade tillbaka med en blick som sade "du tycker inte att du gjort nog eller? look at me for Gods sake!". Dessutom låste sig min rygg hela tiden vilket gjorde att jag kunde fastna i olika positioner i timmar. Höftlederna var kraftigit ansatta av foglossning vilket gjorde att det kändes som att jag skulle tappa mina ben om jag böjde dem en millimeter åt något håll... Lättnaden kom (för min karl, that is...) när jag gått över tiden med sonen och vi fick rådet att ha sex för att sätta igång förlossningen. Tydligen är det så att mannens sperma innehåller ett ämne som mjukar upp livmodertappen lite så att den ska vara villig att släppa in lite soldater till det allra heligaste, så nu var det dags då att få den att mjuka upp sig för att släppa ut en soldat istället. Jag var så saligt j-la trött på att vara gravid (hade ökat mellan 30-35 kilo i vikt av allt fett jag ätit) så jag ställde upp på vad som helst, men lust, näää, det hade jag inte. Mer desperation faktiskt. Känslan av rädsla att barnet skulle få en snopp i huvudet i kombination med ett jungfru Maria-komplex hade nu övergått till en känsla av: "jaha, om du nu bestämt dig för att inte komma ut, då går det så här serru...".

Detta var mina tankar och minnen kring sex. Vi får se vad som poppar upp nästa gång. Ha det fint så länge. Kraaaam S